Mina tankar och ord

[självförtroendet]

Åhh, jag får juh inte direkt bra självförtroende när jag läser bloggar om vikt och utseende. När någon som redan är pinnsmal och ska fettsuga sig eller som redan har stora bröst och som ska operera dom. Ibland förstår jag inte hur folk tänker, är det en ny trend att väga under 50 kg? Är det nya modet att se ut som en vandrande pinne med jätte ballonger? Jag mår verkligen inte bra över min kropp när jag läser sånt, jag känner mig både tjock och ful och helt värdelös. Ska det behöva vara så? Hur tror ni att alla tonårstjejer som är lite överviktiga mår av att läsa all den skiten?

3 kommentarer

  • Veronica

    Ja, jag har många vänner som har Amstaff, dem är också väldigt fina. Lite av samma hund fast en storlek större. Men det är just det jag gillar med staffar, det är så mycket hund i en liten kropp. Jo jag har en väldigt bra kennel att rekommendera. http://www.ballstaff.nu Milos pappa kommer därifrån och dem har verkligen jättefina avelstikar och hanar, plus att det är väldigt insatt och kunniga vilket jag tycker är viktigt. Niklas heter iaf killen som håller i kenneln. Går du in på sidan och kollar på deras underbart fina bilder så kommer du vilja ha en med engång :) Hehe, dem har vaplar just nu tror jag :)

  • Veronica

    Ja, vi skulle faktiskt också vilja ha en fuxfärgade stafftik som nästa hund. Men inte än på ett tag. Milo räcker gått och väl just nu, hehe :) Ja jag har bara haft stora hundar förrut. En Rottweiler och en engelsk mastiff på drygt 85 kilo. Men inom familjen, Milo är min första egna hund..

  • Veronica

    Ja beklagar verkligen, måste ha varit grymt tufft. Jag vet inte hur jag ska kunna hantera den dagen Milo måste somna in. Usch !! Av just den anledningen så ska jag inte ha djur.. Men jag hoppas det är länge kvar tills Milo lämnar oss. Milo hade ju bara en pungkula nere också då vi tog honom, men oftast ramlar ju den andra ner inom kort, men då han var tio månader och den inte ramlat ner ännu så bestämde vi oss för att kastrera honom. Det hade jag nog gjort i vilket fall för det är himla skönt att inte ha en hund som ska markera överallt och dessutom han han blivit mcket lugnare. Milo var en riktigt vild buse som valp. Är fortfarande ibland men det är just det jag älskar med staffar. Deras energi, orädsla och envishet. Man har det man jobbar med vissa dagar, men det är det helt klart värt :) Jag hoppas ni får bättre lycka tills nästa hund.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.