Känner att jag behöver skriva av mig, det är på tiden känner jag. Har dock känt att jag varken haft tid eller ork. Jag känner mig lite som ett vrak, lite deprimerad, lite övergiven, lite ja allt möjligt. Jag har aldrig känt mig så ensam i skolan som jag gör nu, har varit så sen terminen började. Jag vet inte heller om jag valt rätt, om det är det här jag vill plugga. Jag tycker inte det är kul, det känns mer som en plåga. Jag känner mig gråtfärdig över allt det här, jag vill bara gråta och det har jag redan gjort. Jag känner mig stressad, pressad och väldigt ensam och jag vill inte känna så här. Jag vill må bra, jag vill att det ska gå bra men gör varken eller.
Jag gick och pratade med studierektorn på VIP och pratade med henne, hon sa att om jag inte tycker det är kul kanske jag ska plugga något annat eller att en yrkesutbildning hade passat mig bäst då jag har svårigheter med det teoretiska. Jag har bokat tid hos studievägledaren för att se om han kanske kan hjälpa mig med mina funderingar kring allt detta. Jag visste att högskolan skulle vara tuff, men inte så här tuff. Jag känner mig helt knäckt och frustrerad över att jag kanske inte kommer klara det.
Jag sitter i skolan och ska snart renskriva sammanfattningen av en artikel som vi ska redovisa nästa vecka. Jag hatar att redovisa och speciellt när vi inte får poäng på det.











